answering-islam en kristen-muslimsk dialog

Ingen kan känna sig trygg från Allahs planer

Hur den vilseledande och oberäkneliga karaktären Muhammeds gudom
drev Abu Bakr till att förtvivla för hans frälsning


Abu Bakr var inte bara Muhammeds bästa vän och svärfar, han var också Islams första kalif eller ledare och en av de största muslimer som någonsin levat. Han var också en av tio män som Muhammed personligen garanterade skulle komma in i Paradiset:

Abu Bakr al-Siddiq, "Atiq ibn Abi Quhafa, Shaykh al-Islam, 'Abd Allah ibn `Uthman ibn` Amir al-Qurashi al-Taymi (d. 13), Profetens närmaste vän efter Allah, exklusiva kamrat vid Profetens Bäck (hawd) och i Grottan, största supporter, närmast förtrogne, första andliga arvtagare, första av de män som trodde på honom och den enda som gjorde det utan tvekan, första av hans fyra sanna vägledarnas efterträdare, första av de tio som utlovats Paradiset, och först av Profetens gemenskap att komma in i Paradiset. (länk)

Och:

Genom gudomligt ordinerad föreskrift (tawqif) de bästa människorna efter Profeterna är Kompanjonerna, i följande ordning:

Först, de tio som utlovats paradiset, dessa är: Abu Bakr, 'Umar, `Uthman, Ali al-Zubayr ibn al-` Awwam, Talha, `Abd al-Rahman ibn' Awf, Abu-Ubayda ibn al-Jarrah, Sa `d ibn Abi Waqqas, och Sa` id ibn Zayd ibn `Amr. (SH. G. F. Haddad, Sahaba länk)

Men Abu Bakr kände sin gud alltför väl och var medveten om att ett sådant löfte blev ganska meningslöst eftersom att man inte kan lita på Allah då han skryter om att vara den bästa bedragaren av dem alla:

Al’Imran 3:54
Men de smed bedrägerier (Wa-makaroo), men det gjorde även Allah, och Allah är bästa av bedragarna (wa-makara Allahu wa-Allahu khayru al-makireena) jfr 8:30

På det sättet kunde Allah säga en sak men göra en annan, eftersom Allah inte har några problem med att ändra sin vilja eller bryta sitt löfte:

Al-Baqarah 2:106
Varje vers [uppenbarelse] som Vi upphäver eller överlämnar åt glömskan ersätter Vi med en bättre eller en lika god. Vet du inte att Gud har allt i Sin makt? (Muhammad Knut Bernström)

Allah gör i princip vad han vill mot vem han vill när han vill eftersom han inte svarar för någon:

Al-Anbiya’ 21:23
[Ingen] kan ställa Honom till svars för Hans handlande, men [människorna] skall stå till svars [för sina handlingar]. (Muhammad Knut Bernström)

Det är därför som Abu Bakr grät över att inte veta om han verkligen har räddats eller inte:

"Trots att han hade en sådan tro, som var för stor för att räcka till alla invånare på jorden, var han rädd att hans hjärta skulle gå vilse. Så brukade han yttra sig, medan han grät: "Skulle jag ha varit ett lurat träd!" När helst han blev påmind om hans ställning i Allahs ögon, brukade han säga: "Vid Allah! Jag skulle inte lita på och känna mig trygg från Allahs bedrägeri (la amanu limakr Allah), även om jag hade en fot i paradiset. '"(Khalid Muhammad Khalid, Budbärarens efterträdare, översatt av Muhammad Mahdi al-Sharif [Dar al-Kotob al-Ilmiyah, Beirut Libanon, 2005], Bok ett: Abu Bakr har kommit, s. 99, fet och kursiv är vår betoning)

Vilket sorgligt infinnande! Abu Bakr var så rädd för Allahs konspirationer att han fortfarande kände att han inte kunde vara säker från Allahs svek även om han redan hade en fot i paradiset! (1)

Abu Bakr hade all anledning att vara rädd för att hans hjärta skulle vända sig bort från tron eftersom denna nära följeslagare av Muhammed visste vad Koranen säger om att Allah vilseleder och vänder människor bort från vägledning:

An-Nisa’4:88
Vad är det då med er så att ni är indelade i två parter när det gäller hycklarna? Allah har kastat dem tillbaka (till misstro) på grund av vad de har förtjänat. Vill ni leda honom som Allah har fått att gå vilse? Och han som Allah har fått att gå vilse, ni kommer aldrig att finna honom i något sätt i (vägledning).

Ibrahim 14:4
Och Vi skickade inte en Budbärare förutom med sitt folks språk, så att han må göra (Meddelandet) tydligt för dem. Då Allah vilseleder vem Han vill och vägleder vem Han vill. Och Han är den Allsmäktige, den Allvise.

Han hade också känt till vad Muhammed själv undervisade om en människa som tror och gör gott större delen av sitt liv och sedan helt plötsligt helt vänder sig bort från tron:

Kapitel 4. Det som har berättats om ”Ens gärningar avgör ens slut”

2137. 'Abdullah bin Mas'ud sade: "Allahs Budbärare berättade för oss - och han är den sanningsenliga och den anförtrodda: ”Sannerligen är skapandet av en av er samlad inuti hans moder i fyrtio dagar. Sedan, för en lika liknande period, är han en klump. Sedan för en liknande period, är han en bit kött. Allah sänder sedan ängeln till honom att blåsa in själen i honom, och han är beordrad att skriva fyra (saker): Att skriva hans bestämmelse, hans livslängd, hans gärningar, och om han kommer att vara olycklig eller lycklig. Vid den vars sida ingen annan är värd dyrkan. En av er kommer att utföra folket i paradisets gärningar, till dess att det mellan honom och det, endast är en arms längd, SEDAN BLIR HAN ÖVERMANNAD AV VAD SOM ÄR SKRIVET FÖR HONOM och han blir övertäckt med gärningar av eldens folk, så att han går in i det. Och sannerligen en av er kommer att göra människorna i eldens gärningar, tills det mellan honom och den är, endast en arms längd, Sedan blir han övermannad av vad som är skrivet för honom och han blir övertäckt med gärningar av eldens folk, så att han går in i den.'"(Sahih)

[Abu "Eisa sa:] Denna Hadith är Hasan Sahih.

(En annan kedja, men som inkluderar Yahya bin Saeed) med liknande innebörd.

[Abu "Eisa sa:] Det finns berättelser om detta ämne från Abu Hurairah och Anas och jag hörde Ahmad bin al-Hasan säga: "Jag hörde Ahmad bin Hanbal säga: "Jag har inte sett Yahya bin Saeed med mina ögon. '"Och denna Hadith är Hasan Sahih ...

Kommentar:

Det är nödvändigt att vi alla ständigt vädjar till Allah för ett bra slut på våra liv och frälsning från ett ont slut. Det är också nödvändigt att vi, utifrån att vi upplever en person som gör vad han gör, inte tar till att döma om huruvida han är avsedd för helvetet eller paradiset, eftersom vi inte har några möjligheter att veta hur han ska bete sig mot slutet av hans liv. (Engelsk översättning av Jami 'At-Tirmidhi, Sammanställt av Imam Hafiz "Eisa Mohammad Ibn' Eisa At-Tirmidhi, Från Hadith nr. 1897 till 2605, översatt av Abu Khalil (USA), ahadith redigerade och refererade av Hafiz Abu Tahir Zubair" Ali za'i, slutliga översynen av Islamic Research Section Darussalam [Darussalam utgivare och distributör, första upplagan: november 2007], volym 4, sid. 200-201; understrykningar är vår betoning)

Mot bakgrund av detta hade Abu Bakr all anledning att vara rädd för att Allah vänder hans hjärta bort och dömer honom till helvetet, trots att Muhammed personligen hade garanterat hans räddning! Abu Bakr visste säkert från både Koranen och hans profets läror att den islamiska guden är en bedragare som det inte går att lita på gör vad han lovar.


Ett Svagt Narrativ?

Vissa muslimer hävdar ur skamsenhet att detta narrativ från Abu Bakr antingen är en svag rapport eller en ren fabrikation. De inser hur skadlig den här historien är och hur illa det visar på Allahs tillförlitlighet liksom Abu Bakrs trohet så de väljer att helt enkelt sopa den åt sidan genom att klassificera den som svag eller anser att den är en förfalskning.

Men det finns flera problem med att hävda att detta är en svag rapport eller en ren fabrikation.

För det första är inte en svag berättelse nödvändigtvis en oäkta en. Även de hadith som några forskare har klassificerat som svaga kan fortfarande grundas på tillförlitlig information, i synnerhet när den stöds av vittnesmål från Koranen. I själva verket står denna rapport perfekt med den muslimska skriften eftersom det enligt den senare endast är de som förgås som känner sig trygga från bedrägeri eller makr av Allah:

Al-A’raf 7:97–99
Är då folken i städerna säkra från kommandet av vår vrede över dem som en nattlig räd när de sover? Eller är då folket i städerna säkra från kommandet av vår vrede över dem på dagen medan de spelar? Är de då säkra från Allahs bedrägeri (makra Allahi)? Inga anser sig säkra från Allahs bedrägeri (makra Allahi) förutom folk som förgår.

Al-A’raf 7:99
Vad! känner de då sig säkra från Allahs plan? Men ingen känner sig säker från Allahs plan utom de människor som skall förgås.

Slutsatsen här är att de troende vet bättre än att känna sig trygga från Allahs bedrägeri och svek. Således då Abu Bakr var en troende som kände Koranen verkar det bara vettigt att han skulle bli dödligt rädd för Allahs trick eller plottning och har därför allvarliga tvivel om sin egen frälsning.

Dessutom var Muhammed själv oerhört rädd för Allahs dom eftersom han brukade få panik när en kraftig vind blåste, en solförmörkelse inträffade, eller om det fanns ett moln på himlen. Muhammed trodde att dessa naturfenomen betydde att domedagen var nära!

Berättat av Abu Musa:
Det blev en solförmörkelse och Profeten reste sig, rädd för att det kan vara Timmen (dvs. Domedagen). Han gick till moskén och erbjöd bönen med den längsta Qiyam, buga och nedfallande som jag någonsin sett honom göra. Sedan sade han: "Dessa tecken som Allah sänder uppkommer inte på grund av någons liv eller död, men Allah gör sina dyrkare rädda med dem. Så när ni ser något av detta, fortsätt med att komma ihåg Allah, åkalla honom och be om Hans förlåtelse . " (Sahih al-Bukhari, Volym 2, Bok 18, Nummer 167)

Berättat av Anas:
När en stark vind blåste, visade sig ängslan i Profetens ansikte (rädsla för att vinden kan vara ett tecken på Allahs vrede). (Sahih al-Bukhari, Volym 2, Bok 17, Nummer 144)

Berättat av Ata:
'Aisha sade: "Om Profeten såg ett moln på himlen, skulle han gå fram och tillbaka i oro, gå ut och komma in, och hans ansiktsfärg skulle förändras, och om det regnade, skulle han känna sig avslappnad." Så 'Aisha visste hur han mådde. Så Profeten sade, "Jag vet inte (är rädd), kan det likna vad som hände med vissa personer som avses i den Heliga Koranen i följande vers: - "Sedan när de såg det som ett tätt moln kommande mot deras dalar, sa de, "Detta är ett moln som ger oss regn!" Nej, men det är det (plåga), som ni bad att vara skyndade, en vind vari finns svår plåga."(46,24)" (Sahih al- Bukhari, Volym 4, Bok 54, Nummer 428)

Han fruktade också sådana saker som straff i graven:

Berättat Masruq:
'Aisha sade att en judinna kom till henne och nämnde straffet i graven och sade till henne: "Må Allah skydda dig från straffet i graven." 'Aisha frågade Allahs Budbärare om straffet i graven. Han sa, "Ja, (det är) straff i graven." 'Aisha tillade: "Efter det såg jag alltid Allahs Budbärare söka skydd hos Allah från straffet i graven i varje bön bad han." (Sahih al-Bukhari, Volym 2, Bok 23, Nummer 454)

Varför skulle nu Muhammed vara rädd för graven eller domedagen om han var säker på sin frälsning? Svaret är uppenbart ... Muhammed, så som hans bästa vän och svärfar, visste bättre än att känna sig trygg och säker från Allahs bedrägeri och svek!

För det andra, uppfyller berättelsen kriteriet för att vara generande, som är en av de principer som används av historiker för att avgöra om en viss anekdot eller händelse verkligen har hänt. Följaktligen är detta en ganska pinsam episod eftersom den visar Allah som en grym tyrann som inte man kan lita på vad han säger och skildrar en av de största muslimer som någonsin har levat som en person som inte har fullständig tillit till sin gud att hålla sina löften. Det blir därför allt mer troligt att denna berättelse är baserad på en sund rapportering då den målar både Allah och Muhammeds bästa vän i ett mindre än gynnsamt eller beundransvärt bild. När allt detta överses, varför skulle muslimer vilja skapa en sådan pinsam historia som kastar skam över och speglar så dåligt på karaktären av deras gud samt på en av hans största ledare?

För det tredje är författarens hela poäng med att citera denna berättelse att visa hur from och ödmjuk Abu Bakr verkligen var. Som sådan är det helt meningslöst för honom att citera en opålitlig rapport, en som anses vara defekt eller svag, särskilt när han vet att muslimska forskare inte skulle acceptera sådana berättelser, särskilt när det gäller att fastställa en specifik poäng. Mot bakgrund av detta skulle vi naturligtvis förvänta oss att författaren ska referera till en tradition som muslimska forskare godtar som sunt, som är tillförlitligt eftersom det skulle omintetgöra hela hans syfte att ha källa som svag eller fabricerad berättelse.

Dessa faktorer utgör ett mycket starkt argument för att just denna berättelse kan litas på att den talar om hur Abu Bakr faktiskt kände om sin frälsning och tillförlitligheten av hans gud.


De sanna anhängarna av den sanne Guden

Kontrasterna mellan Abu Bakrs rädsla och tvivel och Jesu efterföljares förtroende de hade om sin frälsning och för alla dem som verkligen tror på Kristus:

Lukas 23:39-43
En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." (Folkbibeln)

Apostlagärningarna 7:55-60
Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. Och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida." Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom, och de drev ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han. (Folkbibeln)

Filipperbrevet 1:18-25
Än sen? Kristus blir ändå på ett eller annat sätt predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det är jag glad över. Och jag vill fortsätta att glädja mig, ty jag vet att detta kommer att leda till min frälsning, därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig. Det är också min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt skall stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid skall av mig frimodigt förhärligas i min kropp, vare sig jag lever eller dör. Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. (Folkbibeln)

2 Timoteus 4:6-8
Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst. jfr. 2 Petrus 1:13-15 (Folkbibeln)

Kristi efterföljare visste att deras Gud, till skillnad från Allah, skulle kunna litas på att hålla sina löften eftersom han är en trofast Gud som aldrig ljuger:

Romarbrevet 11:28-29
I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. (Folkbibeln)

Titus 1:1-3
Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet. Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på Guds, vår Frälsares, befallning. (Folkbibeln)

Hebreerbrevet 6:17-20
Eftersom Gud ännu klarare ville visa för dem som skulle ärva det som var utlovat, hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han sitt löfte med en ed. Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek. (Folkbibeln)

Vi inbjuder muslimer att överge sin gud Allah och vända sig till att tjäna och dyrka den levande och sanne Guden som är uppenbarad i hans sanna ord, Den Heliga Bibeln. Det är bara Den Heliga Bibelns Gud som ger dem som verkligen älskar honom absolut försäkran om frälsning:

Romarbrevet 8:01, 14-17, 28-39
Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus… Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom… Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder… Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. (Folkbibeln)

1 Thessaloniki 1:09-10
Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen. (Folkbibeln)

1 Thessaloniki 5:9-11
Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör. (Folkbibeln)

2 Timoteus 1:7-12
Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger. Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare. Det är också därför jag får lida allt detta, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig. (Folkbibeln)

1 Johannes 4:13-18
Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. (Folkbibeln)

Slutnoter

(1) Vi behöver nämna att den muslimska översättaren medvetet har förvanskat den ursprungliga texten av Muhammad Khalids bok. Istället för att översätta det arabiska ordet limakr Allah som "Allahs bedrägeri" har han beslutat att göra det som, "från Allahs straff" för att dölja den verkliga innebörden. Det verkar som den muslimska översättaren snarare blev generad för Abu Bakrs uttalande om att Allah är en bedragare vars löften att ge evig salighet till de troende inte kan litas på.

Om läsarna är intresserade av att se vad den ursprungliga texten egentligen säger föreslår vi att de vänder sig till sidan 70 i den arabiska versionen av Muhammad Khalids bok.

Av Sam Shamoun

Översatt av Team Sverige, originalet kan hittas här.
Kontakta oss